bärabära
verb
bar, burit, buren buret burna, pres. bär • bära en väska; bära svarta kläder; bära sitt öde med värdighet| Finita former |
|---|
| bär | presens aktiv |
| bärs (bäres) | presens passiv |
| bar | preteritum aktiv |
| bars | preteritum passiv |
| bär | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att bära | infinitiv aktiv |
| att bäras | infinitiv passiv |
| har/hade burit | supinum aktiv |
| har/hade burits | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| bärande |
| Perfekt particip |
|---|
| en buren + substantiv |
| ett buret + substantiv |
| den/det/de burna + substantiv |
| den burne + maskulint substantiv |
bära av
1 stöta ifrån: bära av mot kajen med båtshaken2 nu bar det av (mot söder) nu påbörjades resan| Infinita former |
|---|
| att bära av | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| avbärande |
| Perfekt particip |
|---|
| en avburen + substantiv |
| ett avburet + substantiv |
| den/det/de avburna + substantiv |
| den avburne + maskulint substantiv |
bära emot
• kännas obehagligt el. motbjudande: det bar emot att erkänna att han hade haft fel| Infinita former |
|---|
| att bära emot | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| emotbärande |
| Perfekt particip |
|---|
| en emotburen + substantiv |
| ett emotburet + substantiv |
| den/det/de emotburna + substantiv |
| den emotburne + maskulint substantiv |
bära sig
1 gå ihop ekonomiskt2 det bar sig inte bättre än att ... det hände sig så illa att ...| Ordform(er) |
|---|
| bära sig | |
bära sig åt
• bete sig på visst sätt (bra el. dåligt): vad du bär dig bakvänt åt!; hur bär du dig åt för att alltid vara så snygg?| Infinita former |
|---|
| att bära sig åt | infinitiv aktiv |
