publicerad: 2015
bäckenben
bäck·en|ben
substantiv
~et; pl. ~ bäcken 2 ben 1
Singular | |
---|---|
ett bäckenben | obestämd form |
ett bäckenbens | obestämd form genitiv |
bäckenbenet | bestämd form |
bäckenbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bäckenben | obestämd form |
bäckenbens | obestämd form genitiv |
bäckenbenen | bestämd form |
bäckenbenens | bestämd form genitiv |