publicerad: 2015
diko
di|ko
substantiv
~n ~r • ko som ger di åt sin egen kalv
Singular | |
---|---|
en diko | obestämd form |
en dikos | obestämd form genitiv |
dikon | bestämd form |
dikons | bestämd form genitiv |
Plural | |
dikor | obestämd form |
dikors | obestämd form genitiv |
dikorna | bestämd form |
dikornas | bestämd form genitiv |