publicerad: 2015
dikning
dik·ning
substantiv
~en ~ar dika
Singular | |
---|---|
en dikning | obestämd form |
en diknings | obestämd form genitiv |
dikningen | bestämd form |
dikningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dikningar | obestämd form |
dikningars | obestämd form genitiv |
dikningarna | bestämd form |
dikningarnas | bestämd form genitiv |