publicerad: 2015
distriktstandläkare
di·strikts|tand·läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑tandläkarna distrikt tandläkare
| Singular | |
|---|---|
| en distriktstandläkare | obestämd form |
| en distriktstandläkares | obestämd form genitiv |
| distriktstandläkaren | bestämd form |
| distriktstandläkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| distriktstandläkare | obestämd form |
| distriktstandläkares | obestämd form genitiv |
| distriktstandläkarna | bestämd form |
| distriktstandläkarnas | bestämd form genitiv |


