publicerad: 2015
drabbning
drabb·ning
substantiv
~en ~ar • strid; fält-, luft- el. sjöslag
Singular | |
---|---|
en drabbning | obestämd form |
en drabbnings | obestämd form genitiv |
drabbningen | bestämd form |
drabbningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
drabbningar | obestämd form |
drabbningars | obestämd form genitiv |
drabbningarna | bestämd form |
drabbningarnas | bestämd form genitiv |