publicerad: 2015
dubbel
1dubbel
[dub´el]
adjektiv
~t dubbla • tvåfaldig; i sammansättn. äv. flerfaldig – Nästan alla sammansättn. med dubbel- hör till 1dubbel.
Positiv | |
---|---|
en dubbel + substantiv | |
ett dubbelt + substantiv | |
den/det/de dubbla + substantiv | |
den dubble + maskulint substantiv |
2dubbel
[dub´el]
substantiv
~n dubblar • spel t.ex. i tennis med två spelare på varje sida
Singular | |
---|---|
en dubbel | obestämd form |
en dubbels | obestämd form genitiv |
dubbeln | bestämd form |
dubbelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubblar | obestämd form |
dubblars | obestämd form genitiv |
dubblarna | bestämd form |
dubblarnas | bestämd form genitiv |