publicerad: 2015
dubbelkonsonant
dubbel|kon·son·ant
substantiv
~en ~er 1dubbel 1konsonant
Singular | |
---|---|
en dubbelkonsonant | obestämd form |
en dubbelkonsonants | obestämd form genitiv |
dubbelkonsonanten | bestämd form |
dubbelkonsonantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbelkonsonanter | obestämd form |
dubbelkonsonanters | obestämd form genitiv |
dubbelkonsonanterna | bestämd form |
dubbelkonsonanternas | bestämd form genitiv |