publicerad: 2015
dubbelvikning
dubbel|vik·ning
substantiv
~en ~ar 1dubbel vikning
Singular | |
---|---|
en dubbelvikning | obestämd form |
en dubbelviknings | obestämd form genitiv |
dubbelvikningen | bestämd form |
dubbelvikningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbelvikningar | obestämd form |
dubbelvikningars | obestämd form genitiv |
dubbelvikningarna | bestämd form |
dubbelvikningarnas | bestämd form genitiv |