publicerad: 2015
dubbelträff
dubbel|träff
substantiv
~en ~ar • till träff 1,2 1dubbel
Singular | |
---|---|
en dubbelträff | obestämd form |
en dubbelträffs | obestämd form genitiv |
dubbelträffen | bestämd form |
dubbelträffens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbelträffar | obestämd form |
dubbelträffars | obestämd form genitiv |
dubbelträffarna | bestämd form |
dubbelträffarnas | bestämd form genitiv |