publicerad: 2015
dubbeltydighet
dubbel|tyd·ig·het
substantiv
~en ~er dubbeltydig
Singular | |
---|---|
en dubbeltydighet | obestämd form |
en dubbeltydighets | obestämd form genitiv |
dubbeltydigheten | bestämd form |
dubbeltydighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dubbeltydigheter | obestämd form |
dubbeltydigheters | obestämd form genitiv |
dubbeltydigheterna | bestämd form |
dubbeltydigheternas | bestämd form genitiv |