publicerad: 2015
dununge
dun|unge
substantiv
~n ‑ungar • han är ingen dununge han är erfaren
Singular | |
---|---|
en dununge | obestämd form |
en dununges | obestämd form genitiv |
dunungen | bestämd form |
dunungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dunungar | obestämd form |
dunungars | obestämd form genitiv |
dunungarna | bestämd form |
dunungarnas | bestämd form genitiv |