publicerad: 2015
dysfunktion
dys·funkt·ion
substantiv
~en ~er • förstörd funktion t.ex. hos ett organ el. en social grupp
Singular | |
---|---|
en dysfunktion | obestämd form |
en dysfunktions | obestämd form genitiv |
dysfunktionen | bestämd form |
dysfunktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dysfunktioner | obestämd form |
dysfunktioners | obestämd form genitiv |
dysfunktionerna | bestämd form |
dysfunktionernas | bestämd form genitiv |