publicerad: 2015
egendom
egen·dom
substantiv
~en ~ar • fastighet; tillhörigheter
Singular | |
---|---|
en egendom | obestämd form |
en egendoms | obestämd form genitiv |
egendomen | bestämd form |
egendomens | bestämd form genitiv |
Plural | |
egendomar | obestämd form |
egendomars | obestämd form genitiv |
egendomarna | bestämd form |
egendomarnas | bestämd form genitiv |