publicerad: 2015
elektromagnetism
elektro|magn·et·ism
[elek´tro‑ el. ‑is´m]
substantiv
~en elektromagnet
Singular | |
---|---|
en elektromagnetism | obestämd form |
en elektromagnetisms | obestämd form genitiv |
elektromagnetismen | bestämd form |
elektromagnetismens | bestämd form genitiv |