publicerad: 2015
elektronblixt
elektr·on|blixt
substantiv
~en ~ar • till blixt 2 elektron
Singular | |
---|---|
en elektronblixt | obestämd form |
en elektronblixts | obestämd form genitiv |
elektronblixten | bestämd form |
elektronblixtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
elektronblixtar | obestämd form |
elektronblixtars | obestämd form genitiv |
elektronblixtarna | bestämd form |
elektronblixtarnas | bestämd form genitiv |