publicerad: 2015
enighet
en·ig·het
substantiv
~en ~er enig
Singular | |
---|---|
en enighet | obestämd form |
en enighets | obestämd form genitiv |
enigheten | bestämd form |
enighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
enigheter | obestämd form |
enigheters | obestämd form genitiv |
enigheterna | bestämd form |
enigheternas | bestämd form genitiv |