publicerad: 2015
enkelriktning
enkel|rikt·ning
substantiv
~en ~ar enkelrikta
Singular | |
---|---|
en enkelriktning | obestämd form |
en enkelriktnings | obestämd form genitiv |
enkelriktningen | bestämd form |
enkelriktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
enkelriktningar | obestämd form |
enkelriktningars | obestämd form genitiv |
enkelriktningarna | bestämd form |
enkelriktningarnas | bestämd form genitiv |