publicerad: 2015
enkelrum
enkel|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • rum för en person på hotell
Singular | |
---|---|
ett enkelrum | obestämd form |
ett enkelrums | obestämd form genitiv |
enkelrummet | bestämd form |
enkelrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
enkelrum | obestämd form |
enkelrums | obestämd form genitiv |
enkelrummen | bestämd form |
enkelrummens | bestämd form genitiv |