publicerad: 2015
enstörig
en|stör·ig
adjektiv
~t ~a • som vill leva ensam, osällskaplig
Positiv | |
---|---|
en enstörig + substantiv | |
ett enstörigt + substantiv | |
den/det/de enstöriga + substantiv | |
den enstörige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de enstörigare + substantiv | |
Superlativ | |
är enstörigast | |
den/det/de enstörigaste + substantiv |