publicerad: 2015
entlediga
ent·led·iga
[‑le´d‑]
verb
~de ~t • avskeda, bevilja avsked
| Finita former | |
|---|---|
| entledigar | presens aktiv |
| entledigas | presens passiv |
| entledigade | preteritum aktiv |
| entledigades | preteritum passiv |
| entlediga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att entlediga | infinitiv aktiv |
| att entledigas | infinitiv passiv |
| har/hade entledigat | supinum aktiv |
| har/hade entledigats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| entledigande | |
| Perfekt particip | |
| en entledigad + substantiv | |
| ett entledigat + substantiv | |
| den/det/de entledigade + substantiv | |


