publicerad: 2015
entledigande
ent·led·ig·ande
substantiv
~t ~n entlediga
Singular | |
---|---|
ett entledigande | obestämd form |
ett entledigandes | obestämd form genitiv |
entledigandet | bestämd form |
entledigandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
entlediganden | obestämd form |
entledigandens | obestämd form genitiv |
entledigandena | bestämd form |
entledigandenas | bestämd form genitiv |