publicerad: 2015
eremitage
erem·it·age
[‑a´∫]
substantiv
~t [‑et]; pl. ~ • plats för avskildhet; lustslott
Singular | |
---|---|
ett eremitage | obestämd form |
ett eremitages | obestämd form genitiv |
eremitaget | bestämd form |
eremitagets | bestämd form genitiv |
Plural | |
eremitage | obestämd form |
eremitages | obestämd form genitiv |
eremitagen | bestämd form |
eremitagens | bestämd form genitiv |