SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
eremit
erem·­it [‑i´t] substantiv ~en ~er person som lever i ensamhet urspr. under bot­göring; en­störing
Singular
en eremitobestämd form
en eremitsobestämd form genitiv
eremitenbestämd form
eremitensbestämd form genitiv
Plural
eremiterobestämd form
eremitersobestämd form genitiv
eremiternabestämd form
eremiternasbestämd form genitiv