publicerad: 2015
etiker
et·ik·er
[e´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ etik
Singular | |
---|---|
en etiker | obestämd form |
en etikers | obestämd form genitiv |
etikern | bestämd form |
etikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
etiker | obestämd form |
etikers | obestämd form genitiv |
etikerna | bestämd form |
etikernas | bestämd form genitiv |