publicerad: 2015
etikett
et·ik·ett
[‑iket´]
substantiv
~en ~er 1 lapp med påskrift om innehåll2 regler för former och bruk i umgänget: hålla på etiketten – Alla sammansättn. med etiketts- hör till etikett 2.
Singular | |
---|---|
en etikett | obestämd form |
en etiketts | obestämd form genitiv |
etiketten | bestämd form |
etikettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
etiketter | obestämd form |
etiketters | obestämd form genitiv |
etiketterna | bestämd form |
etiketternas | bestämd form genitiv |