SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
existens
ex·­ist·­ens [‑en´s] substantiv ~en ~er till­varo, före­fintlighet; liv; ut­komst, bärgningmest i pl.; ​individ: ​udda existenser​ – Alla sammansättn. med existens- hör till existens 1.
Singular
en existensobestämd form
en existensobestämd form genitiv
existensenbestämd form
existensensbestämd form genitiv
Plural
existenserobestämd form
existensersobestämd form genitiv
existensernabestämd form
existensernasbestämd form genitiv