publicerad: 2015
existensminimum
ex·ist·ens|min·im·um
substantiv
~et; pl. ~ • lägsta acceptabla inkomst el. standard: leva på existensminimum
Singular | |
---|---|
ett existensminimum | obestämd form |
ett existensminimums | obestämd form genitiv |
existensminimumet | bestämd form |
existensminimumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
existensminimum | obestämd form |
existensminimums | obestämd form genitiv |
existensminimumen | bestämd form |
existensminimumens | bestämd form genitiv |