publicerad: 2015
fastgöring
fast|gör·ing
substantiv
~en ~ar fastgöra
Singular | |
---|---|
en fastgöring | obestämd form |
en fastgörings | obestämd form genitiv |
fastgöringen | bestämd form |
fastgöringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fastgöringar | obestämd form |
fastgöringars | obestämd form genitiv |
fastgöringarna | bestämd form |
fastgöringarnas | bestämd form genitiv |