publicerad: 2015
final
fin·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er 1 sluttävling där segraren utses2 avslutning, slut; spec. avslutande sats i symfoni, violinkonsert e.d. – De flesta sammansättn. med final- hör till final 1.
| Singular | |
|---|---|
| en final | obestämd form |
| en finals | obestämd form genitiv |
| finalen | bestämd form |
| finalens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| finaler | obestämd form |
| finalers | obestämd form genitiv |
| finalerna | bestämd form |
| finalernas | bestämd form genitiv |


