publicerad: 2015
final
fin·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er 1 sluttävling där segraren utses2 avslutning, slut; spec. avslutande sats i symfoni, violinkonsert e.d. – De flesta sammansättn. med final- hör till final 1.
Singular | |
---|---|
en final | obestämd form |
en finals | obestämd form genitiv |
finalen | bestämd form |
finalens | bestämd form genitiv |
Plural | |
finaler | obestämd form |
finalers | obestämd form genitiv |
finalerna | bestämd form |
finalernas | bestämd form genitiv |