publicerad: 2015
finnare
finn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. finnarna finna 1
| Singular | |
|---|---|
| en finnare | obestämd form |
| en finnares | obestämd form genitiv |
| finnaren | bestämd form |
| finnarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| finnare | obestämd form |
| finnares | obestämd form genitiv |
| finnarna | bestämd form |
| finnarnas | bestämd form genitiv |


