publicerad: 2015
finurlighet
fin·ur·lig·het
substantiv
~en ~er finurlig
Singular | |
---|---|
en finurlighet | obestämd form |
en finurlighets | obestämd form genitiv |
finurligheten | bestämd form |
finurlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
finurligheter | obestämd form |
finurligheters | obestämd form genitiv |
finurligheterna | bestämd form |
finurligheternas | bestämd form genitiv |