publicerad: 2015
flabb
1flabb
substantiv
~en • ⟨vard.⟩ mun; hålla flabben vara tyst; få på flabben få stryk
Singular | |
---|---|
en flabb | obestämd form |
en flabbs | obestämd form genitiv |
flabben | bestämd form |
flabbens | bestämd form genitiv |
2flabb
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨vard.⟩ flatskratt
Singular | |
---|---|
ett flabb | obestämd form |
ett flabbs | obestämd form genitiv |
flabbet | bestämd form |
flabbets | bestämd form genitiv |
Plural | |
flabb | obestämd form |
flabbs | obestämd form genitiv |
flabben | bestämd form |
flabbens | bestämd form genitiv |