publicerad: 2015
fragmentering
frag·ment·er·ing
substantiv
~en ~ar fragmentera
Singular | |
---|---|
en fragmentering | obestämd form |
en fragmenterings | obestämd form genitiv |
fragmenteringen | bestämd form |
fragmenteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fragmenteringar | obestämd form |
fragmenteringars | obestämd form genitiv |
fragmenteringarna | bestämd form |
fragmenteringarnas | bestämd form genitiv |