publicerad: 2015
frikativa
frik·at·iva
[frik´‑ el. frik`‑]
substantiv
~n frikativor • frikativt språkljud
Singular | |
---|---|
en frikativa | obestämd form |
en frikativas | obestämd form genitiv |
frikativan | bestämd form |
frikativans | bestämd form genitiv |
Plural | |
frikativor | obestämd form |
frikativors | obestämd form genitiv |
frikativorna | bestämd form |
frikativornas | bestämd form genitiv |