publicerad: 2015
frimicklare
fri|mickl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑micklarna • ⟨vard., nedsätt.⟩ frimickel
Singular | |
---|---|
en frimicklare | obestämd form |
en frimicklares | obestämd form genitiv |
frimicklaren | bestämd form |
frimicklarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
frimicklare | obestämd form |
frimicklares | obestämd form genitiv |
frimicklarna | bestämd form |
frimicklarnas | bestämd form genitiv |