publicerad: 2015
frångå
från|gå
verb
‑gick, ‑gått, ‑gången ‑gånget ‑gångna, pres. ‑går • inte upprätthålla: frångå el. gå ifrån traditionen
| Finita former | |
|---|---|
| frångår | presens aktiv |
| frångås | presens passiv |
| frångick | preteritum aktiv |
| frångicks | preteritum passiv |
| frångå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att frångå | infinitiv aktiv |
| att frångås | infinitiv passiv |
| har/hade frångått | supinum aktiv |
| har/hade frångåtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| frångående | |
| Perfekt particip | |
| en frångången + substantiv | |
| ett frångånget + substantiv | |
| den/det/de frångångna + substantiv | |


