SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
furir
fur·­ir [‑i´r] substantiv ~en ~er i äldre tid: person med en underbefälsgrad
Singular
en furirobestämd form
en furirsobestämd form genitiv
furirenbestämd form
furirensbestämd form genitiv
Plural
furirerobestämd form
furirersobestämd form genitiv
furirernabestämd form
furirernasbestämd form genitiv