publicerad: 2015
fältmarskalk
fält|mar·skalk
substantiv
~en ~ar fält 2 marskalk 1
Singular | |
---|---|
en fältmarskalk | obestämd form |
en fältmarskalks | obestämd form genitiv |
fältmarskalken | bestämd form |
fältmarskalkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fältmarskalkar | obestämd form |
fältmarskalkars | obestämd form genitiv |
fältmarskalkarna | bestämd form |
fältmarskalkarnas | bestämd form genitiv |