publicerad: 2015
fänrik
fänrik
[fän´rik]
substantiv
~en ~ar • officer med den lägsta graden
Singular | |
---|---|
en fänrik | obestämd form |
en fänriks | obestämd form genitiv |
fänriken | bestämd form |
fänrikens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fänrikar | obestämd form |
fänrikars | obestämd form genitiv |
fänrikarna | bestämd form |
fänrikarnas | bestämd form genitiv |