publicerad: 2015
föregångare
före|gång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑gångarna föregå
| Singular | |
|---|---|
| en föregångare | obestämd form |
| en föregångares | obestämd form genitiv |
| föregångaren | bestämd form |
| föregångarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| föregångare | obestämd form |
| föregångares | obestämd form genitiv |
| föregångarna | bestämd form |
| föregångarnas | bestämd form genitiv |


