publicerad: 2015
föregångsman
före·gångs|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen föregå 1man 1
| Singular | |
|---|---|
| en föregångsman | obestämd form |
| en föregångsmans | obestämd form genitiv |
| föregångsmannen | bestämd form |
| föregångsmannens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| föregångsmän | obestämd form |
| föregångsmäns | obestämd form genitiv |
| föregångsmännen | bestämd form |
| föregångsmännens | bestämd form genitiv |


