publicerad: 2015
förgranskning
för|gransk·ning
[fö`r‑]
substantiv
~en ~ar granska
Singular | |
---|---|
en förgranskning | obestämd form |
en förgransknings | obestämd form genitiv |
förgranskningen | bestämd form |
förgranskningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förgranskningar | obestämd form |
förgranskningars | obestämd form genitiv |
förgranskningarna | bestämd form |
förgranskningarnas | bestämd form genitiv |