publicerad: 2015
förhävelse
för·häv·else
substantiv
~n ~r förhäva
Singular | |
---|---|
en förhävelse | obestämd form |
en förhävelses | obestämd form genitiv |
förhävelsen | bestämd form |
förhävelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förhävelser | obestämd form |
förhävelsers | obestämd form genitiv |
förhävelserna | bestämd form |
förhävelsernas | bestämd form genitiv |