publicerad: 2015
förklena
för·klena
verb
~de ~t • med förtal förringa: ett förklenande omdöme
Finita former | |
---|---|
förklenar | presens aktiv |
förklenas | presens passiv |
förklenade | preteritum aktiv |
förklenades | preteritum passiv |
förklena | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förklena | infinitiv aktiv |
att förklenas | infinitiv passiv |
har/hade förklenat | supinum aktiv |
har/hade förklenats | supinum passiv |
Presens particip | |
förklenande | |
Perfekt particip | |
en förklenad + substantiv | |
ett förklenat + substantiv | |
den/det/de förklenade + substantiv |