publicerad: 2015
förklena
för·klena
verb
~de ~t • med förtal förringa: ett förklenande omdöme
| Finita former | |
|---|---|
| förklenar | presens aktiv |
| förklenas | presens passiv |
| förklenade | preteritum aktiv |
| förklenades | preteritum passiv |
| förklena | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förklena | infinitiv aktiv |
| att förklenas | infinitiv passiv |
| har/hade förklenat | supinum aktiv |
| har/hade förklenats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förklenande | |
| Perfekt particip | |
| en förklenad + substantiv | |
| ett förklenat + substantiv | |
| den/det/de förklenade + substantiv | |


