publicerad: 2015
förkunna
för·kunna
verb
~de ~t • predika; förklara
| Finita former | |
|---|---|
| förkunnar | presens aktiv |
| förkunnas | presens passiv |
| förkunnade | preteritum aktiv |
| förkunnades | preteritum passiv |
| förkunna | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förkunna | infinitiv aktiv |
| att förkunnas | infinitiv passiv |
| har/hade förkunnat | supinum aktiv |
| har/hade förkunnats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förkunnande | |
| Perfekt particip | |
| en förkunnad + substantiv | |
| ett förkunnat + substantiv | |
| den/det/de förkunnade + substantiv | |


