publicerad: 2015
förlägga
för·lägga
verb
förlade, förlagt, förlagd n. förlagt, pres. förlägger 1 placera: förlägga verksamheten till utlandet2 lägga bort och inte kunna hitta: förlägga sina glasögon3 ge ut: förlägga en bok
Finita former | |
---|---|
förlägger | presens aktiv |
förläggs (förlägges) | presens passiv |
förlade | preteritum aktiv |
förlades | preteritum passiv |
förlägg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förlägga | infinitiv aktiv |
att förläggas | infinitiv passiv |
har/hade förlagt | supinum aktiv |
har/hade förlagts | supinum passiv |
Presens particip | |
förläggande | |
Perfekt particip | |
en förlagd + substantiv | |
ett förlagt + substantiv | |
den/det/de förlagda + substantiv |