publicerad: 2015
förlägga
för·lägga
verb
förlade, förlagt, förlagd n. förlagt, pres. förlägger 1 placera: förlägga verksamheten till utlandet2 lägga bort och inte kunna hitta: förlägga sina glasögon3 ge ut: förlägga en bok
| Finita former | |
|---|---|
| förlägger | presens aktiv |
| förläggs (förlägges) | presens passiv |
| förlade | preteritum aktiv |
| förlades | preteritum passiv |
| förlägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förlägga | infinitiv aktiv |
| att förläggas | infinitiv passiv |
| har/hade förlagt | supinum aktiv |
| har/hade förlagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förläggande | |
| Perfekt particip | |
| en förlagd + substantiv | |
| ett förlagt + substantiv | |
| den/det/de förlagda + substantiv | |


