publicerad: 2015
förlöpa
för·löpa
verb
förlöpte, förlöpt el. åld. förlupit, förlupen förlupet förlupna 1 förflyta; fortgå2 ⟨åld.⟩ överge: förlöpa hustru och barn
Finita former | |
---|---|
förlöper | presens aktiv |
förlöpte | preteritum aktiv |
förlöp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förlöpa | infinitiv aktiv |
har/hade förlöpt (förlupit) | supinum aktiv |
Presens particip | |
förlöpande | |
Perfekt particip | |
en förlupen + substantiv | |
ett förlupet + substantiv | |
den/det/de förlupna + substantiv | |
den förlupne + maskulint substantiv |
förlöpa sig
• handla fel och kränka ngn i hastigt modOrdform(er) förlöpa sig