publicerad: 2015
förläsa
för·läsa
verb
förläste förläst • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| förläser | presens aktiv |
| förläste | preteritum aktiv |
| förläs | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förläsa | infinitiv aktiv |
| har/hade förläst | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| förläsande | |
| Perfekt particip | |
| en förläst + substantiv | |
| ett förläst + substantiv | |
| den/det/de förlästa + substantiv | |
| den förläste + maskulint substantiv | |
förläsa sig
• förläsa sig på ngt läsa för mycket av ngtOrdform(er) förläsa sig


