publicerad: 2015
förlöpare
1för|löp·are
[fö`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑löparna • främre häst i spann
Singular | |
---|---|
en förlöpare | obestämd form |
en förlöpares | obestämd form genitiv |
förlöparen | bestämd form |
förlöparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förlöpare | obestämd form |
förlöpares | obestämd form genitiv |
förlöparna | bestämd form |
förlöparnas | bestämd form genitiv |
2för·löp·are
[‑lö´p‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förlöparna • eget klot som går i hål i biljard
Singular | |
---|---|
en förlöpare | obestämd form |
en förlöpares | obestämd form genitiv |
förlöparen | bestämd form |
förlöparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förlöpare | obestämd form |
förlöpares | obestämd form genitiv |
förlöparna | bestämd form |
förlöparnas | bestämd form genitiv |